Säkerställ framgång för ditt föredrag

Oavsett om man är en luttrad föredragshållare på sitt expertområde eller blott en grön novis som ska göra sitt första framträdande i något mindre spektakulärt sammanhang så är känslan av flygande fjärilar i magen förmodligen densamma. Hur rutinerad man än är eller hur väl man än kan sin sak så är det troligen omöjligt att helt och hållet lyckas bli kvitt sin nervositet.

Anledningen är enkel. Att hålla föredrag inför publik är ju att till viss del utlämna sig själv. Även om man landets främsta expert på ämnet och har hållt föredraget en massa gånger förut så är varje framträdande sin egen unika historia – och risken finns ju att någonting går snett eller att man helt och hållet misslyckas med att få kontakt med publiken. I sådana situationer vill man ju gärna ha någon form av skyddsnät att falla tillbaka på för att undvika pinsamheter.

Ett gammalt beprövat knep som håller ännu (och förmodligen kommer att hålla en bra bit in i framtiden) är att placera ut vänner, bekanta, kollegor – helt enkelt personer som är välvilligt sinnade och som på förhand allierat sig med dig i föredragets namn – som du på förhand instruerat att ställa några inrepeterade frågor som de givetvis fått av dig på förhand. På så vis kan du med hjälp av hemliga tecken låta dessa personer på ett entusiastiskt manér ställa sina frågor om det av en händelse skulle bli en pinsam tystnad när du undrar om auditoriet har några frågor.

För lyckas dessa personer på ett trovärdigt sätt förmedla att de tyckte att föredraget var intressant och föranledde en mängd frågor från till synes insatta personer så kommer detta sannolikt att påverka övriga delar av publikens uppfattning om föredraget i en positiv riktning. Kanske får det till och med igång andra frågeställare i samlingen.

En liten varningstext:

Det kan tillsammans med detta tips vara på sin plats med en brasklapp, eller en liten varningstext om man så önskar. En person som testade detta tips i praktiken berättade för oss att han i samband med ett föredrag hade placerat ut några vänner i publiken som fått i uppdrag att ställa några väldigt insatta frågor i ämnet – som en säkerhetsåtgärd i händelse av att publiken skulle ha svårt att komma igång under den frågestund som följde efter föredraget. Frågestunden började bra och publiken ställde inledningsvis några frågor innan den befarade pinsamma tystnaden infann sig. En av föredragshållarens allierade – som inte var särskilt insatt i ämnet och som mestadels hade suttit och slumrat under de tidigare skeendena – ställde då den fråga som han av föredragshållaren fått nedskriven på en bit papper. Pinsamheten blev i det närmaste total då den fråga som han ställde var exakt samma fråga som en intresserad person i auditoriet några sekunder tidigare hade ställt. Sensmoral: det är tveksamt om det är värt att riskera att ens vänner som är snälla och ställer upp ser ut som idioter för att man själv vill undvika att göra det.